Radioskugga

Jay DeFeo 1960

Efter en oerhört intensiv jobbperiod med digitala konferenser, resor och fysiska möten har jag sedan två veckor befunnit mig i mitt hem. En lågmäld, men långdragen förkylning och en hosta som håller mig vaken om nätterna. För svaga covid-symptom för att få ta ett test, men ändå tillräckliga för att hålla mig isolerad. Jag arbetar från soffan eller sängen, deltar i olika videomöten och är förlamande trött. Dessutom tvingad till avhållsamhet från den jag är förälskad i, som givetvis också är sjuk. Dagarna är så långsamma, när klockan slår 16 och mörkret faller undrar jag om det ändå inte är natt? Lägger pussel med motivet från The Garden of Earthly Delights och tror att jag hallucinerar. Minns hur vi pratade om pandemin i våras och sa till varandra: vilken tur ändå att viruset inte slog till under vintern…!

Ikväll tänker jag på konstnären Jay DeFeo och hennes mastodontverk The Rose. Hon jobbade med det i åtta år, i sitt eget hem, tills hon blev vräkt och tvingades avsluta det tvångsmässiga arbetet. Kompositionen är över 3 meter hög och väger 1 ton. Man fick demolera väggen runt fönstret för att få ut verket ur lägenheten. ”The Rose” visades två gånger – på Pasadena Art Museum och SF MoMa, men DeFeo fick aldrig riktigt det erkännande av konstvärlden som hon förtjänade.